Man måste vara realistisk för att lösa problem. Man måste känna efter, tänka efter och förstå. Men det går inte. Livet slutade gå för längesen. Mycket av allting blev fult.

Du är modig sa hon. Det är inte sant. I min värld så finns inte modig. Jag har slutat vara modig. Jag gör vad jag vill. Stänger av, utan att lyssna. I min värld är det tyst. Jag har byggt en mur runt min kropp. Men jag är inte där. Jag tittar bara på. Jag kan inte göra nånting. Jag bara tittar på när livet rinner av mitt ansikte. Jag känner det inte men jag kan se hur arg och besviken och trött jag är. Den kroppen längtar och längtar till någonting annat än det här. Men jag känner inget. Jag är inte där. Och jag kan inte göra nånting. Jag bara tittar på. Och känner absolut ingenting. Super, skriker, knullar, dör. Det blir kul, sa dom.

Jag är arg. Sa jag. Det ser man. Sa hon. Besviken, ledsen och arg. Jag ser det. Skriv. Sa hon. Skriv om ångest. Och vart den känns. Skriv om sånt som gör ont och sånt som är skönt. Jag nickade. Reste mig upp. Och gick därifrån.

Ångest, jag vet inte om det är ångesten jag fortfarande känner. Jag tror inte det. Jag är inte orolig eller rädd längre, jag är orädd. Jag är orädd för att göra mig själv illa, jag är orädd för natt, och sprindlar och för sorg. Jag tycker om sånt som dödar mig. Gör sönder mig inifrån. För sånt som förstör mig. Då kan jag sluta känna, sluta tycka om och sluta förlora. 

http://itsbigmamah.tumblr.com/

http://itsbigmamah.tumblr.com/

http://itsbigmamah.tumblr.com/

http://itsbigmamah.tumblr.com/

http://itsbigmamah.tumblr.com/

http://itsbigmamah.tumblr.com/

http://itsbigmamah.tumblr.com/

http://itsbigmamah.tumblr.com/

http://itsbigmamah.tumblr.com/

http://itsbigmamah.tumblr.com/

http://itsbigmamah.tumblr.com/

Den natten blev vi kära i de vet du. Starstruck. Rökte cigaretter med smak av mint med en lodis och en slaktare. Det var rätt fint ändå. Lagomt full. Sen kom Joel, och vi höll hand i en kvart eller så. Och nästan allting kändes bra då, för hans ögon fick mig att drunkna bland alla andra. Som klippt ur silkespapper var han, skräddarsydd. 

Sen fick vi sommarlov. Jag och alla andra. Vi åkte bil hem från kyrkan, hamnade i säng och somnade. Ute regnade det och när kvällen kom så cyklade vi iväg till en lägenhet i Källviken och firade att vi lever.

Det var en fin kväll tycker jag. Alla var på riktigt. Allt var på riktigt. Och jag tyckte om människorna och stämningen. Jennie däckade innan klockan ens slagit 11. Och jag tänkte att jag och hon som ligger där vi är bästa vänner tills vi dör, sen går livet vidare precis som förr. Det är så, har alltid varit så, kommer alltid vara så. 

Gummibåtsrace i falu ån. Den absolut bästa och sämsta dagen i mitt liv. Med mormor som åskådare drack vi öl och sprit i en badring med hål i. Förorenat vatten, och kyssar från olykliga själar. Timmarna efter bestod av ångest och misär. Det gjorde ont, det gjorde ont, det gjorde ont. Och jag kämpade för att hålla ihop, inte gå sönder. Jag tycker så mycket om dig, men inte tillräckligt mycket.

Andra natten med Pullan i mitt hus. Kinda perfect, huuh?! Vi eldade och badade nakna den kvällen. Skedade på ett tak mitt ute i skogan. Jag älskar er, jag älskar er, jag älskar er. 

Ännu mera iskallt natt bad. Det var sommar och Sebbe skickade fina sms den natten. Pappa kom på oss med att shotta och jag hånglade med nån framför en lägereld den natten. Det bara blev så. Som allt annat som bara blir. Jag åker med, och jag försöker.

Midsommar. Den natten var helt okej fab. Började med blommor och små grodorna. Sedan twerkade vi till hoffmaestro. Det blev natt och vi ordnade mys i våran lånade lägenhet. Kramades med goda vänner och bekanta, drack rent och loka crush. Tröttnade och försvann över till grannarna. Där hittade jag någon form av sportjournalist som hamnade jätte nära, han krönte mig till drottning och kysste mig nästan hela tiden. Allting var så fint den natten. Jag läker mer och mer. Sår blir till ärr och jag blir hel igen.

Morgonen därpå åt vi pizza och kebab på golvet i vardagsrummet. Allting var tyst, bara ljudet av trötta själar överallt omkring mig. Det var en bra morgon.

Skriver panik inlägg i hopp om att allt ska försvinna. Vill att hemska saker ska ta form i bokstäver och ord på en skärm och stanna där. Det gör dom inte, dom slår tillbaka. Ger mig andnöd av för mycket tårar. Hemska saker blir hemskare när de tar form, allting låter lite mildare i mitt huvud, som sprängs snart. Jag går sönder snart, på riktigt tror jag. Som porslin som slår i asfalt från en balkong i ett höghus. Och så tänker jag att jag ska gå på firmafester och skaffa barn en dag. Och däremellan ska jag bli glad och ledsen, lämnad och funnen av många fula och fina människor. Jag ska bli äldre och mognare, det är iallafall vad som förväntas. Jag ska antagligen komma gåendes ut från många främmande hus, där det varit fest hela natten. Ibland gråtandes ibland lycklig. Jag ska bråka och reda ut saker. Sumera, räkna ihop, addera. Jag ska olyckligtvis bli kär några gånger till, lämnad och ledsen. Jag ska överleva och försöka hålla i mig. Och så ska jag tänka också. Tänka för mycket på allt. Jag ska tänka ur alla perspektiv som går att tänka sig. En dialog med mig själv, ständigt. som vanligt. Jag tänker att det här inte funkade, att det var bra att det blev såhär. Att jag aldrig ens var kär. Sen tänker jag att jag saknar dig så att det gör ont, att du är allt och förevigt. Och så tänker jag igen, på vin och sommar och på att jag tänker för mycket. Och jag längtar inte efter nåt, men ändå så mycket efter allt. Jag är rädd och förväntansfull. Ibland kommer det göra ont och ibland inte alls. Det är så svårt det där med livet. Så fult och så fint.

Och när du sa att du haft mycket att göra när jag frågade dig så gjorde det ännu ondare i mig. För jag vill så gärna vara med och ha mycket att göra med dig. 

Om du bara visste hur hopplös jag kände mig, och hur hårt jag önskade mig bort från den platsen. Naken och iskall. Tårar sipprade tyst ner längst min kind. Torka snabbt, försvinn. Om du bara visste hur hårt jag önskade att du var någon annan. Blundade och låtsades. Jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig. Om du bara visste hur hårt jag önskade att du var här hos mig. 

Jag vill minnas hur du kysstes och alla ställen du kysst. Läppar, hals, nyckelben.