Den natten satt jag jätte nära i soffan, min hand vid ditt lår. Och jag önskade att du förstod hur det kändes, för jag tyckte så mycket om dig. Och jag önskade att du hade vetat hur länge jag längtat, efter din kropp och dina ord. Och att jag älskade att du satt där, så nära mig. Och så drack vi mera och blev nakna i någons säng. Du sa att du ville ha mig. Sista helgen i mars, det började bli vår. Och vi ramlade fram, kom ingenstans. Stannade upp för kyssar. Iskalla och heta. Vi två. Din hand i min. Och jag passade på att se på dig, för att jag visste att det här var allt jag fick med dig.

Lite mera ångest, ännu mera gråt.

Jag minns att jag var ledsen och arg den kvällen, och att allt jag tänkte var att jag inte fick slå sönder något eller någon. Jag minns att jag ännu en gång känt mig meningslös i hans ögon, som alltid. Som alla gånger jag längtat till honom. Men istället hittade jag någon annan, i samma soffa, tätt intill. Den natten blev någon annan nånting annat än ingenting. Det var pärlmånad, och jag var olycklig.

Jag längtar till den dagen då någon frågar vad som är fel, och jag svarar ingenting och menar det. 

Spelar det nån roll. Nej kanske ingen, kanske allt egentligen

Ni fattar inget av min avsky och mitt hat
Hur erat jävla svek har svärtat ner mitt sinne

När hela själen blöder då tänker jag på er
När smärtan börjar avta då hatar jag er mer

Hej hå, hej hå, så kul att vara intellektuell
Hej hå, hej hå, sån tur att jag e jag