Minusgrader

Direktlänk till inlägg 19 juni 2014

Det konstiga är att när jag tänker på det så vill jag inte ha det på något annat vis

Av Rebecka Williamson - 19 juni 2014 01:59



Skriver panik inlägg i hopp om att allt ska försvinna. Vill att hemska saker ska ta form i bokstäver och ord på en skärm och stanna där. Det gör dom inte, dom slår tillbaka. Ger mig andnöd av för mycket tårar. Hemska saker blir hemskare när de tar form, allting låter lite mildare i mitt huvud, som sprängs snart. Jag går sönder snart, på riktigt tror jag. Som porslin som slår i asfalt från en balkong i ett höghus. Och så tänker jag att jag ska gå på firmafester och skaffa barn en dag. Och däremellan ska jag bli glad och ledsen, lämnad och funnen av många fula och fina människor. Jag ska bli äldre och mognare, det är iallafall vad som förväntas. Jag ska antagligen komma gåendes ut från många främmande hus, där det varit fest hela natten. Ibland gråtandes ibland lycklig. Jag ska bråka och reda ut saker. Sumera, räkna ihop, addera. Jag ska olyckligtvis bli kär några gånger till, lämnad och ledsen. Jag ska överleva och försöka hålla i mig. Och så ska jag tänka också. Tänka för mycket på allt. Jag ska tänka ur alla perspektiv som går att tänka sig. En dialog med mig själv, ständigt. som vanligt. Jag tänker att det här inte funkade, att det var bra att det blev såhär. Att jag aldrig ens var kär. Sen tänker jag att jag saknar dig så att det gör ont, att du är allt och förevigt. Och så tänker jag igen, på vin och sommar och på att jag tänker för mycket. Och jag längtar inte efter nåt, men ändå så mycket efter allt. Jag är rädd och förväntansfull. Ibland kommer det göra ont och ibland inte alls. Det är så svårt det där med livet. Så fult och så fint.



 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Rebecka Williamson - 16 december 2020 15:55

hej.   Skriv inte, sa han. Det enda som hållt mig levande ska dö. Det sista farmor sa. Sluta aldrig skriva nu. Tre hårda smällar i väggen. Jag håller för hans öron. Var det såhär det kändes. Alla hårda smällar i väggen. Jag har hört dom så mång...

Av Rebecka Williamson - 4 januari 2020 15:32

Lördag till lördag. Mjuk päls mot min handflata. Varmt. Tryggt. Andetagen under min hand avtog. Nu är han borta sa hon och lämnade rummet. Jag borrade in mitt ansikte i din päls. Tog ett sista andetag och lämnade det hos dig. Sov gott nu lillebror, t...

Av Rebecka Williamson - 14 januari 2019 13:08


    Vännen min. Att du snart inte längre finns runt hörnet skrämmer mig så mycket. Vännen min som alltid höll i och höll om. Vännen min som sa det där är ingen bra idé. Tack för att du har räddat mig från så mycket hjärtesorg. Tack för alla killa...

Av Rebecka Williamson - 14 januari 2019 12:54


    Jag kan inte rå för det älskling. Kan inte rå för att jag sjunker ihop vid frukostbordet. Kan inte rå för att jag blir stum. Konstig. Jag är inte särskilt ledsen egentligen. Bara fast i gamla mönster. Fast i att det ska göra ont. Jag smakar p...

Ovido - Quiz & Flashcards