Det börjar rinna över nu. Saker som har legat och väntat på att få kännas känns nu och jag visste att det skulle bli såhär. Känslor kvävs, jag känner ingenting och plötsligt känner jag allting, jag är ett vrak, igen. Jag har inte haft sån här enorm ångest sen jag dränkte mina sorger i alkohol och sex, repeat. Jag är så ledsen för att min student blev fiasko och för att jag inte kände nånting när the Cure klev på sen. Så ledsen för att jag inte är någon man vill ha. Och för att jag lever än idag. Gör mig en tjänst och bara slappna av, sa han. Jag försöker. Jag har försökt i år nu. Jag är så ledsen för att jag aldrig i hela mitt liv känt mig hemma nånstans i hela världen. Så ledsen för att det enda jag vill är att krypa upp i mammas famn och gråta i timmar. Du är en ängel, säger hon. Vi åt middag med bekanta förra veckan och jag kämpade febrilt emot pulserande tårkanaler. Bra att man kan prata för sig, sa hon. Vad tyst du är, säg nåt, sa hon till mig. Och jag mumlade något obegripligt till svars och tänkte att här tar det slut. Här måste det ta slut. Vem vill ha någon som inte kan prata för sig. Varför skulle nån överhuvudtaget välja mig. Förlåt älskling för att jag ligger här. Jag är så ledsen för att ingen tagit mig på allvar. För att ingen frågat om vad som hände och vem som gjort vad, vem som tagit vart. För att du inte ens vet att det hände i kvarteret här runt hörnet. Lägenhetshus. Trappuppgång. Högsta våningen. För att ingen vet att de män som jag fortfarande träffar på ibland är några utav dem som tog på mig trots att jag sa nej nej, jag vill inte. Hej. Kram. Hur är det med dig. Hejdå. Hoppas vi ses nån dag. Jag har blivit våldtagen, suckar jag. Jaha vad jobbigt, vet du vad jag har gjort idag. Nej. Berätta. Snälla

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hej.   Skriv inte, sa han. Det enda som hållt mig levande ska dö. Det sista farmor sa. Sluta aldrig skriva nu. Tre hårda smällar i väggen. Jag håller för hans öron. Var det såhär det kändes. Alla hårda smällar i väggen. Jag har hört dom så mång...

Lördag till lördag. Mjuk päls mot min handflata. Varmt. Tryggt. Andetagen under min hand avtog. Nu är han borta sa hon och lämnade rummet. Jag borrade in mitt ansikte i din päls. Tog ett sista andetag och lämnade det hos dig. Sov gott nu lillebror, t...

    Vännen min. Att du snart inte längre finns runt hörnet skrämmer mig så mycket. Vännen min som alltid höll i och höll om. Vännen min som sa det där är ingen bra idé. Tack för att du har räddat mig från så mycket hjärtesorg. Tack för alla killa...

    Jag kan inte rå för det älskling. Kan inte rå för att jag sjunker ihop vid frukostbordet. Kan inte rå för att jag blir stum. Konstig. Jag är inte särskilt ledsen egentligen. Bara fast i gamla mönster. Fast i att det ska göra ont. Jag smakar p...