Det var fint att se ditt ansikte.

Följa konturer,

fylla i,

klistra ihop.

Bortkastade chanser blev drömmar blev längtan.

Och jag vet att jag känner för mycket, och jag vet att det är fel.

Men jag kan inte rå för att jag känner och jag känner för mer. 

Men ibland var det fint att sitta ensam, gå ensam, finnas ensam.

Jag fick tid att tänka, läka och bytas ut. 

En kväll i Oktober så dansade änglar längst med kärleksstigen. De skrattade, omfamnade varann. Ramlade fram. Den natten var gudomlig, mäktig och vacker. Passionerat men okontrollerat. Och vi andades ungdom. Berusade och gränslösa. Och jag liksom slängde mig över din blyga individ. Vi hamnade bakom kulisserna till Romeo och Julia. Kysstes i kramar hela den natten. Du sa att jag var fin, och jag tror att jag skrattade. Vi två, det bara blev så.

Veckodag, torsdag- fredag.

Natt blir dag.

Vi är trasiga, innanför och utanpå.

Vi reparerar den natten.

Tejpar ihop.

Sår blir ärr.

Tårar blir hat.

Iskall snö, natt blir dag

Dina ögon dom glittrar, jag ser att du är glad. Med din hand i min. Låter vi allting försvinna där allting sprängs. Det sprängs, om och om igen. Vi skriker. Berusar oss på billigt vin, gråter lite. Januari natt. Torsmånad, helgad åt guden Janus. Du är fin. Och du skrattar så vackert, håller min hand i januarinatt. Fulla ungdomar med alldeles för höga visioner, dröm. Och så slänger du dig runt min hals. Jag vet att du är lycklig. Ängel. Låt allting försvinna där allting sprängs. Det sprängs om och om igen. När kristmånad blir torsmånad. Helgad åt guden Janus.

Det är så hjärtskärande, och jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Hennes tårar i december natt.

Jag drar mig undan, svarar inte längre, jag orkar inte.

 6 dagar kvar, sen är jag död.

Sen är jag död igen.

Å ingen vet om det,

men jag ska berätta om allt för dig.

Jag ligger på sängen och tänker:

"tänk på mig".