Jag gick trasig genom ett centrum den natten. Tänk om du visste att dina ögon gjorde mig knäsvag, att jag inte längre kunde se klart. Den natten föll jag till asfalt. Blåslgna knän, sönderslagna spritflaskor. Knivar i det finaste jag har. Jag klarar det här mamma. 

Den natten orkade jag inte mer. Jag grät tårar i ren panik. För att jag hatade hur allt blivit. Och under midnattshimmeln hittade jag någon som tog med mig hem. Vi rökte på i nåns lägenhet. Och efter försök till kyssar så somnade vi i soffan. Och när morgonen vaknade så cyklade jag hem, fortfarande hög och lika olycklig. 

En trasig vårnatt. Jag ville skrika och gråta. Älskling jag hatar allt jag gjort mot dig. Och allting du gjorde för mig, jag var aldrig värd dig. Den natten älskade vi så fint som om det här skulle bli sista gången. Sen grät jag, tårar. Önskade att du lämnade mig utanför, önskade att du sagt att du aldrig mer ville se mig. Men du höll dina armar hårt om mig, kysste min panna. Och jag tänkte att jag nog älskade allt med dig.

Valborg. Det snöade den natten. Iskall vårnatt. Jag var ganska lycklig den kvällen tills kväll blev natt och jag satt ensam under raketer i tankar om grönbruna ögon. Jag saknade dig och jag hatade mig.