Jag minns att jag var ledsen och arg den kvällen, och att allt jag tänkte var att jag inte fick slå sönder något eller någon. Jag minns att jag ännu en gång känt mig meningslös i hans ögon, som alltid. Som alla gånger jag längtat till honom. Men istället hittade jag någon annan, i samma soffa, tätt intill. Den natten blev någon annan nånting annat än ingenting. Det var pärlmånad, och jag var olycklig.

Jag längtar till den dagen då någon frågar vad som är fel, och jag svarar ingenting och menar det. 

Spelar det nån roll. Nej kanske ingen, kanske allt egentligen

Ni fattar inget av min avsky och mitt hat
Hur erat jävla svek har svärtat ner mitt sinne

När hela själen blöder då tänker jag på er
När smärtan börjar avta då hatar jag er mer

Hej hå, hej hå, så kul att vara intellektuell
Hej hå, hej hå, sån tur att jag e jag

Och jag skulle inte tveka om du sa att du ville ha mig 

För jag tycker nog om dig. 

Så snälla stå ut med mig.

Jag kan nog behöva dig.