Jag tror att vi var för trasiga. Och jag tror att du och jag var livrädda tillsammans, och utan varann. Jag tror inte längre att man kan välja bort kärlek. Kärlek händer hela tiden. “Jag tycker så mycket om dig, och det jobbiga är att du tycker om mig med” sa du. Och jag försökte verkligen vara smart den kvällen fast att jag egentligen ville hålla fast dig hela natten och be på mina bara knän om att du skulle vilja ha mig. Men det gjorde jag inte. Jag låg ensam kvar. Jätte tom. Jätte tyst. Jag var ingenting, ingenting.

Jag tror inte på oss isär. Kärlek händer. Hela tiden. Och jag är ledsen att det hände just dig, just nu. Och jag är ledsen att det hände just mig, med just dig.