Egentligen så vet jag ju att allt det jag säger är på låtsas. Allting handlar om en ständig skräck om att känna. Men jag vet , och jag vet att jag går under utan sånt som är på riktigt. Men på riktigt. Det gör så ont hur man än gör. Jag är livrädd för att vara med honom. Livrädd för att vara utan honom. Jag hatar, jag hatar, jag hatar.