Jag behöver skriva någonting lika långt som härifrån till en annan plats någon annanstans. För att jag läste hur fin den här helgen skulle bli. Men jag vet inte rikitgt om jag tror på nånting överhuvudtaget. För jag ville gråta mest hela tiden. Som en lite för känslig en. Kände mig så liten, och så ingenting som man bara kan känna sig. Och jag är så rädd för att falla dit igen. Så rädd för att gräva ner mig i täcken och inte våga röra ens ett lillfinger längre. Så rädd för att vara ensam, och livrädd för baksidan på din bil. Det är svårt det där. Hur rädslan alltid tar vid. Det blir mörkt redan vid 6 nu, förra veckan vid 7. Sen blir det jul, och lov och nångonting annat. Det vill jag inte, jag vet inte vad vi två är då. Jag vet inte ens om vi finns då. Ibland tänker jag att jag har all tid i världen och sen tänker jag att inte ens världen har all tid och jag är bara en väldigt liten bråkdel av allting som rör sig. Ja nästan ingenting faktiskt. Hur kan det göra så ont i något så obetydligt och litet så det inte ens syns från en annan del av universum. Det kanske är såhär det ska kännas. Som om jag väntar på att nåting ska krossa mig igen och igen och igen. Och sen så tycker jag om att leka med livet. Jag tycker om svarta nätter, ensam i en mörk skog. Jag tycker om för full, med ärr i handleder. Och jag tycker om stora motorvägar, där bilar kan köra över mig. Det bara är så. Det känns så. Hjärtklappning. Det kommer krossa dig igen och igen och igen. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hej.   Skriv inte, sa han. Det enda som hållt mig levande ska dö. Det sista farmor sa. Sluta aldrig skriva nu. Tre hårda smällar i väggen. Jag håller för hans öron. Var det såhär det kändes. Alla hårda smällar i väggen. Jag har hört dom så mång...

Lördag till lördag. Mjuk päls mot min handflata. Varmt. Tryggt. Andetagen under min hand avtog. Nu är han borta sa hon och lämnade rummet. Jag borrade in mitt ansikte i din päls. Tog ett sista andetag och lämnade det hos dig. Sov gott nu lillebror, t...

    Vännen min. Att du snart inte längre finns runt hörnet skrämmer mig så mycket. Vännen min som alltid höll i och höll om. Vännen min som sa det där är ingen bra idé. Tack för att du har räddat mig från så mycket hjärtesorg. Tack för alla killa...

    Jag kan inte rå för det älskling. Kan inte rå för att jag sjunker ihop vid frukostbordet. Kan inte rå för att jag blir stum. Konstig. Jag är inte särskilt ledsen egentligen. Bara fast i gamla mönster. Fast i att det ska göra ont. Jag smakar p...