Allt jag önskade mig den kvällen var din hand i min och sönderskurna armar. 

Och jag tänkte i natten

att jag måste ha världens längsta tålamod

som envist hänger kvar

för jag verkar aldrig glömma vem du var.

Och sen tänker jag.

Jag är färdig här.

Det är slut.

Jag är slut.

Jag orkar inte.

Men så kommer tårar

och jag tänker att hur ska jag nånsin kunna avsluta något, 

som inte ens hunnit börja.

Saker brukar bli bra,

var det nån som sa.