Jag är svart och vitt ibland. Ibland nånting däremellan eller intill. Ibland är jag sol och utslagna blomknoppar. Det varierar det där. Lite som morgon helt plötsligt är kolsvart natt du vet. Idag pratade vi om livets byggstenar. Om vad som är viktigt och inte viktigt alls. Och jag orkade inte lyssna, för jag tror inte på mallar, ramar, fyrkantiga rum. Mest så tror jag på musik faktiskt. Och att man får hålla nån hand ibland. Det räcker nog så. Resten är sunt förnuft. Man väljer själv hur högt man lever. Hur skitigt det är och vart man dansar naken. Igår var fint. Som alla andra gånger med honom. Som att få ligga nära en ängel i timmar. Han är fin, och varm och så kramar han mig tills jag kan andas igen. Du är snäll tycker jag. Jag försöker iallafall. Jag tycker så mycket om dig. Det är enkelt egentligen, som ett paradis för oss två. Sen kom höst, och folk frågar vad jag tänker på. Jag tänker på vinter, på snö och på mina bästa vänner, arenan och änglar ibland. Folk frågar hur jag mår. Jag mår bra, du kanske inte tror det, det finns ärr som visar på bedrägeri i såna här tider. Men jag har mitt rum, så många fina själar, jag har honom, och musiken och nånting jag tror på. Jag läker älskling. Bara det finns platser kvar som är detsamma som från början. Det blir liksom fint så.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hej.   Skriv inte, sa han. Det enda som hållt mig levande ska dö. Det sista farmor sa. Sluta aldrig skriva nu. Tre hårda smällar i väggen. Jag håller för hans öron. Var det såhär det kändes. Alla hårda smällar i väggen. Jag har hört dom så mång...

Lördag till lördag. Mjuk päls mot min handflata. Varmt. Tryggt. Andetagen under min hand avtog. Nu är han borta sa hon och lämnade rummet. Jag borrade in mitt ansikte i din päls. Tog ett sista andetag och lämnade det hos dig. Sov gott nu lillebror, t...

    Vännen min. Att du snart inte längre finns runt hörnet skrämmer mig så mycket. Vännen min som alltid höll i och höll om. Vännen min som sa det där är ingen bra idé. Tack för att du har räddat mig från så mycket hjärtesorg. Tack för alla killa...

    Jag kan inte rå för det älskling. Kan inte rå för att jag sjunker ihop vid frukostbordet. Kan inte rå för att jag blir stum. Konstig. Jag är inte särskilt ledsen egentligen. Bara fast i gamla mönster. Fast i att det ska göra ont. Jag smakar p...