Det gjorde mig ont att höra hans röst, inte för att jag saknar honom utan för att han gjorde mig liten. Hans röst, full i november. Jag helt orädd. Och så gick jag hem, lite omskakad tror jag, lite ledsen. Han frågade om det var lugnt, men det är aldrig lugnt. Jag kommer i all tid och evighet skämmas, bära med mig en ångest föralltid. En komplett idiot, var du. Och jag skäms för att jag lät dig vara det, och jag skäms för att jag var ditt offer. För att jag fick lekas med. Jag har varit så liten, så skör, så ledsen. Och jag skäms för att jag lät mig vara det. Jag blundar, vad är det som känns. Vad känner jag. Ingenting, bara liv. Och universum är ett monster, vi två. Nej, varför då. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hej.   Skriv inte, sa han. Det enda som hållt mig levande ska dö. Det sista farmor sa. Sluta aldrig skriva nu. Tre hårda smällar i väggen. Jag håller för hans öron. Var det såhär det kändes. Alla hårda smällar i väggen. Jag har hört dom så mång...

Lördag till lördag. Mjuk päls mot min handflata. Varmt. Tryggt. Andetagen under min hand avtog. Nu är han borta sa hon och lämnade rummet. Jag borrade in mitt ansikte i din päls. Tog ett sista andetag och lämnade det hos dig. Sov gott nu lillebror, t...

    Vännen min. Att du snart inte längre finns runt hörnet skrämmer mig så mycket. Vännen min som alltid höll i och höll om. Vännen min som sa det där är ingen bra idé. Tack för att du har räddat mig från så mycket hjärtesorg. Tack för alla killa...

    Jag kan inte rå för det älskling. Kan inte rå för att jag sjunker ihop vid frukostbordet. Kan inte rå för att jag blir stum. Konstig. Jag är inte särskilt ledsen egentligen. Bara fast i gamla mönster. Fast i att det ska göra ont. Jag smakar p...