Det var så längesen jag skrev någonting på riktigt nu. Dagar blir månader som blir till år, och jag undrar vart all tid tar vägen. Vart jag tar vägen, vart jag är påväg. Och om jag vill dit. Snart flyttar jag in mina kartonger som om det inte vore någonting alls. Och det skrämmer mig att jag inte med vemod stänger dörrar till det som varit och med spänning öppnar nya. Allting jag gör gör jag utan att unna det en enda tanke, som en axelryckning, en lätt suck. Inget mer. Som att det inte spelar någon roll. Inte spelar någon roll vem jag är, vart jag är, vem jag är med eller vart jag vill. Som om ingenting alls i mitt liv har någon betydelse. Jag går genom livet med ett svartvitt filter över allt jag ser, allt runtomkring mig. Letar febrilt efter färg. Bara nånting att färglägga allting som är fult och fint med. Men det är som att varje butik i hela världen slutat sälja färg till mig. Och jag önskar och önskar och önskar varje dag att det här inte är förevigt. För är det de så kan jag lika gärna dö här och nu, på parkbänken i stan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hej.   Skriv inte, sa han. Det enda som hållt mig levande ska dö. Det sista farmor sa. Sluta aldrig skriva nu. Tre hårda smällar i väggen. Jag håller för hans öron. Var det såhär det kändes. Alla hårda smällar i väggen. Jag har hört dom så mång...

Lördag till lördag. Mjuk päls mot min handflata. Varmt. Tryggt. Andetagen under min hand avtog. Nu är han borta sa hon och lämnade rummet. Jag borrade in mitt ansikte i din päls. Tog ett sista andetag och lämnade det hos dig. Sov gott nu lillebror, t...

    Vännen min. Att du snart inte längre finns runt hörnet skrämmer mig så mycket. Vännen min som alltid höll i och höll om. Vännen min som sa det där är ingen bra idé. Tack för att du har räddat mig från så mycket hjärtesorg. Tack för alla killa...

    Jag kan inte rå för det älskling. Kan inte rå för att jag sjunker ihop vid frukostbordet. Kan inte rå för att jag blir stum. Konstig. Jag är inte särskilt ledsen egentligen. Bara fast i gamla mönster. Fast i att det ska göra ont. Jag smakar p...