Längesen känslor blev på papper nu. Längesen känslor överhuvudtaget kändes nu. Det mesta bara ligger och trycker på. Väntar och väntar. Tillslut går det inte att vänta mer. Och då bryter jag ihop. Ligger i fosterställning på mitt rum. Kan inte andas. Kan nästan ingenting. Andetag trycker på inifrån. Försöker ta sig ut hela tiden. Jag håller på dem. Vill inte att det ska komma för mycket på samma gång. Då bryter jag ihop. Och förstör igen. Förstör alltid. Igen och igen och igen. Jag längtar efter så mycket hela tiden. Längtar efter någon bara någon som kommer hit ibland och lägger en arm runt mig, jag längtar efter mamma, och livemusik, the cure, Håkan, sommarnätter som är lyckliga på riktigt, skönlitteratur, vin och allt sånt där som gör en lycklig. Livrädd att allt jag längtar efter ska dunsta och försvinna. Då finns nästan ingenting mer. Nu är jag bara instängd. Går på samma gator. Samma stad. Samma platser. Samma andetag. Ingenting nytt. Kämpar allt jag kan för att känna nånting annat än det här. Känna någonting annat än samma midnattsgator. Jag brinner upp hela tiden, gör sånt som kan göra illa och som oftast även gör. Jag tänker att om jag går på fler konserter så kanske jag blir glad. Men jag kommer mig inte för nånting alls längre. Blundar, super, pratar, gråter och dör nästan hela tiden. Kanske är det så att jag redan känt allting man kan känna, aldrig känna mer. Bara känna sånt som känts förut fast inte lika starkt mer. Svart och svår. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hej.   Skriv inte, sa han. Det enda som hållt mig levande ska dö. Det sista farmor sa. Sluta aldrig skriva nu. Tre hårda smällar i väggen. Jag håller för hans öron. Var det såhär det kändes. Alla hårda smällar i väggen. Jag har hört dom så mång...

Lördag till lördag. Mjuk päls mot min handflata. Varmt. Tryggt. Andetagen under min hand avtog. Nu är han borta sa hon och lämnade rummet. Jag borrade in mitt ansikte i din päls. Tog ett sista andetag och lämnade det hos dig. Sov gott nu lillebror, t...

    Vännen min. Att du snart inte längre finns runt hörnet skrämmer mig så mycket. Vännen min som alltid höll i och höll om. Vännen min som sa det där är ingen bra idé. Tack för att du har räddat mig från så mycket hjärtesorg. Tack för alla killa...

    Jag kan inte rå för det älskling. Kan inte rå för att jag sjunker ihop vid frukostbordet. Kan inte rå för att jag blir stum. Konstig. Jag är inte särskilt ledsen egentligen. Bara fast i gamla mönster. Fast i att det ska göra ont. Jag smakar p...