Jag tror att saker börjar kännas lite lättare nu. Trycket över bröstet är inte längre lika hårt. Allt som gör ont börjar avta. Sakta sakta. Vårdepression. Var det någon som sa. Ingenting värt att skära sår i handleder för. En illusion. Besviken. Jag kommer bli kär, full och lycklig. Nejnejnej. Och det konstiga är att jag är ju allt det där. Jag skriver poesi, skrattar, äter ost, hånglar rätt ofta, lyssnar på Håkan och punk, dansar och dricker vin, ibland blir jag kär och så längtar jag efter en massa bra saker som en egen stad, en egen lägenhet, nytt, och att bli äldre och att lära mig nya saker. Jag växer upp och faller in och blir allt jag alltid velat bli. Kär, full och lycklig. Jajaja. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hej.   Skriv inte, sa han. Det enda som hållt mig levande ska dö. Det sista farmor sa. Sluta aldrig skriva nu. Tre hårda smällar i väggen. Jag håller för hans öron. Var det såhär det kändes. Alla hårda smällar i väggen. Jag har hört dom så mång...

Lördag till lördag. Mjuk päls mot min handflata. Varmt. Tryggt. Andetagen under min hand avtog. Nu är han borta sa hon och lämnade rummet. Jag borrade in mitt ansikte i din päls. Tog ett sista andetag och lämnade det hos dig. Sov gott nu lillebror, t...

    Vännen min. Att du snart inte längre finns runt hörnet skrämmer mig så mycket. Vännen min som alltid höll i och höll om. Vännen min som sa det där är ingen bra idé. Tack för att du har räddat mig från så mycket hjärtesorg. Tack för alla killa...

    Jag kan inte rå för det älskling. Kan inte rå för att jag sjunker ihop vid frukostbordet. Kan inte rå för att jag blir stum. Konstig. Jag är inte särskilt ledsen egentligen. Bara fast i gamla mönster. Fast i att det ska göra ont. Jag smakar p...