Jag är arg. Sa jag. Det ser man. Sa hon. Besviken, ledsen och arg. Jag ser det. Skriv. Sa hon. Skriv om ångest. Och vart den känns. Skriv om sånt som gör ont och sånt som är skönt. Jag nickade. Reste mig upp. Och gick därifrån.

Ångest, jag vet inte om det är ångesten jag fortfarande känner. Jag tror inte det. Jag är inte orolig eller rädd längre, jag är orädd. Jag är orädd för att göra mig själv illa, jag är orädd för natt, och sprindlar och för sorg. Jag tycker om sånt som dödar mig. Gör sönder mig inifrån. För sånt som förstör mig. Då kan jag sluta känna, sluta tycka om och sluta förlora. 

http://itsbigmamah.tumblr.com/

http://itsbigmamah.tumblr.com/

http://itsbigmamah.tumblr.com/

http://itsbigmamah.tumblr.com/

http://itsbigmamah.tumblr.com/

http://itsbigmamah.tumblr.com/

http://itsbigmamah.tumblr.com/

http://itsbigmamah.tumblr.com/

http://itsbigmamah.tumblr.com/

http://itsbigmamah.tumblr.com/

http://itsbigmamah.tumblr.com/