Tack älskling. Du har lagat allt det där som alla andra gjorde sönder. Och jag älskar dig för det. 

Varför gör du såhär. Frågade han. Höstens första dagar kröp allt närmare i år. Det blåste ute. Kylan bet i mina fingertoppar och ja satt lutat mot busskurens väggar. Väggar där oskuld efter oskuld ristat in ord med knivar. Ord i hjärtat. Ord längst handled. Och han sa att han saknat kärleken. Höstmånad. Slaktmånad. Vintermånad. Varför gör du såhär. Jag vet inte. Jag vet inte alls faktiskt. För att jag hatar när saker känns bra. Jag hatar hatar hatar när saker är lugnt. Lugna och bra saker känns inte i mig. Jag måste gråta och skrika minst en gång i veckan. Måste slå och sparka minst två. Dumma tjej. Förlåt. För destruktiv. Förlåt för drama queen. Jag bara blev sån. Han sa att han saknat kärleken. Skrik, skrik att du saknat mig.