Jag tänker att jag måste vara tyst nu ett tag för att inte bli åskmoln och regnskurar. Förlåt. För att mitt huvud skapar tankar snabbare än du hinner blinka. Förlåt för att mitt hjärta är så svagt och svårt att jag blir dum i huvudet ibland. Jag är psykiskt sjuk älskling. Psykos. Jag skriker, bankar och slår.

Vi blir aldrig någonting, sa han. Psyket, sa han. Psyket. Ja tänkte jag. Vad finns där. Psyket. Och så låg jag vaken den natten och tänkte att han nog har rätt. Vi blir aldrig någonting. Aldrig aldrig. Någonting alls.