Läs här när du tvivlar tänkte jag en tidig natt i juni. Och nu är jag här. Tänker tillbaka och läser om alla ögonblick i mitt liv värda en rubrik. Och jag skäms över hur otacksam jag är, om hur länge jag längtat efter allt jag har nu men är likförbannat lika sorgsen. Det skrämmer mig. Tänk om det inte finns nånting i hela världen som kan göra mig lycklig mer än korta sekunder åt gången. Det skrämmer mig. Hur jag kan sitta mitt uppe i dom mest fantastiska ögonblick och tänka "var det här allt". Jag längtade efter studenten, jag längtade efter att bli kär i någon som var lika kär i mig tillbaka men ingenting av det där kändes mer än som en vindpust i nacken. Jag älskade det. Det gjorde jag. Varje dag. Mina vänner på studentdagen, mösspåtagningsfest. Min älskades kärleksförklaring, kyssar berusade på vin. Men det saknas något. Och jag kan inte sätta ord på vad det är. Kickarna. Jag saknar styrkan och rädslan av att vara helt ensam i allting. Att inte veta nånting alls. Det är så konstigt för när jag hade allt det där så ville jag inte ha det. Jag saknar ensam i ett konsertvimmel, eller full på tomma midnattsgator, jag saknar olyckligt kär. För att allt det där kändes i mig. Det svärtade så hårt att jag tappade andan många gånger. Snart måste jag åka härifrån, väldigt snart. Jag önskar att allting kunde få kännas lugnt nu. Men det är inte jag. Det har aldrig varit jag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hej.   Skriv inte, sa han. Det enda som hållt mig levande ska dö. Det sista farmor sa. Sluta aldrig skriva nu. Tre hårda smällar i väggen. Jag håller för hans öron. Var det såhär det kändes. Alla hårda smällar i väggen. Jag har hört dom så mång...

Lördag till lördag. Mjuk päls mot min handflata. Varmt. Tryggt. Andetagen under min hand avtog. Nu är han borta sa hon och lämnade rummet. Jag borrade in mitt ansikte i din päls. Tog ett sista andetag och lämnade det hos dig. Sov gott nu lillebror, t...

    Vännen min. Att du snart inte längre finns runt hörnet skrämmer mig så mycket. Vännen min som alltid höll i och höll om. Vännen min som sa det där är ingen bra idé. Tack för att du har räddat mig från så mycket hjärtesorg. Tack för alla killa...

    Jag kan inte rå för det älskling. Kan inte rå för att jag sjunker ihop vid frukostbordet. Kan inte rå för att jag blir stum. Konstig. Jag är inte särskilt ledsen egentligen. Bara fast i gamla mönster. Fast i att det ska göra ont. Jag smakar p...