Och om någon hade frågat så hade jag sagt att jag saknar dig, och att det gör lite ont ibland.
Och så hade jag skrattat och tänkt på oss två i vårnatt, berättat allt jag kan.

Min blick ner i midnattsgatan, jag tänker att jag ingenting hann.
Och alla himlens stjärnor blev stenar, och jag gick hem igen, olycklig som dig fann.
Jag blundar och tänker att du nog är han.