Jag är rätt sådär galet olyckligt lycklig. Tycker att hela livet mest är en grå veckodag. Men så tänker jag på positiv psykologi och kognitiva scheman och sånt där. Vad är bra, vad kan bli bättre. Ingenting kanske, eller allt egentligen. Som att gå genom årets mörkaste årstid, jag vill vakna upp en dag och känna att nu är det bra. Som en enda stor konsert. Maggio, Hellström, Krunegård och Stenström. Det bli rödvin och succe.