Är det meningen att man i ångest ska möta livet. Putta ner mig, sparka mig. Tills jag nästan förblöder. För då, då måste jag resa mig trots att jag är halvdöd. På iskall asfalt, blåslagen av livet. Och alla förväntar sig att jag ska vara precis lika stark.

 

Din vän

9 november 2013 12:00

Älskade käraste finaste du. Det är det som livet går ut på. Att inte veta. Att inte vara förberedd på vad som kommer att hända. Men en sak vet jag. Att oavsätt hut långt avstånd vi har emellan oss så kommer vi alltid finnas för varandra. Vi kommer alltid ha varandra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hej.   Skriv inte, sa han. Det enda som hållt mig levande ska dö. Det sista farmor sa. Sluta aldrig skriva nu. Tre hårda smällar i väggen. Jag håller för hans öron. Var det såhär det kändes. Alla hårda smällar i väggen. Jag har hört dom så mång...

Lördag till lördag. Mjuk päls mot min handflata. Varmt. Tryggt. Andetagen under min hand avtog. Nu är han borta sa hon och lämnade rummet. Jag borrade in mitt ansikte i din päls. Tog ett sista andetag och lämnade det hos dig. Sov gott nu lillebror, t...

    Vännen min. Att du snart inte längre finns runt hörnet skrämmer mig så mycket. Vännen min som alltid höll i och höll om. Vännen min som sa det där är ingen bra idé. Tack för att du har räddat mig från så mycket hjärtesorg. Tack för alla killa...

    Jag kan inte rå för det älskling. Kan inte rå för att jag sjunker ihop vid frukostbordet. Kan inte rå för att jag blir stum. Konstig. Jag är inte särskilt ledsen egentligen. Bara fast i gamla mönster. Fast i att det ska göra ont. Jag smakar p...