Igår så fylldes mammas röst av tårar, hon grät nästan. Jag saknade hennes armar runt min lilla kropp, hos henne får jag vara liten. Hon bara håller i och håller om, och jag behöver inte säga nånting hon förstår ändå. Det var måndagskväll. Höst och svart i mitt fönster. Mamma sa att jag var en ängel. Hon frågade om jag inte märkte det själv, om jag aldrig hade tänkt på det. Jag log. Skrattade. Hon sa att jag hade en ängel i mig, så sa hon. Och jag älskar henne. Ängeln i mig. Min alldeles egna mamma.